Tro inte på allt du läser på internet

Skrivet 1 augusti 2017 | Kommentering avstängd

Kära forntidsvänner, vi lever i en tid då informationsflödet och tillgänglighet till information är större än någonsin i modern historia. Det många glömmer är dock att kontrollera trovärdighet och var informationen kommer ifrån, vilket syfte den framlagts osv. All information är inte bra information.

 

Vi på FFiN har som ett av våra syften att sprida kunskap, vi vill skapa nyfikenhet och vilja att lära sig mer. En av våra tidigaste kampanjer, några kanske minns den, var att sprida informationen om att vikingarna inte hade horn på sina hjälmar men på bronsåldern fanns det hornhjälmar, mest sannolikt ceremoniella föremål. Reaktionerna på denna kampanj var enorma, vi har aldrig sett så många häpna, överraskade och inte minst besvikna uttryck. Vikingarnas hornhjälmar är en produkt av 1800-talets nationalromantiska fantasier om hjältekrigaren och några hornhjälmar från vikingatiden har aldrig återfunnits. Detta betyder dock inte att de aldrig har funnits, bristen på bevis är inte bevis i sig självt som bekant. Hade vikingarna haft behornade hjälmar hade förmodligen åtminstone en hittats med tanke på hur många vikingar som fanns men det är fortfarande inte 100% säkert att de inte har funnits. Hornhjälmar från bronsåldern har dock hittats, två stycken dessutom.

 

Detta bevisar hur lite många egentligen vet och hur lätt det är att tro på myter. Idag sprids väldigt mycket information som är direkt felaktig. Informationen baseras ofta på en stark vilja om att det ska vara en sanning men det räcker inte. Jag har personligen lång erfarenhet av internetforum och diskussionssidor på nätet där myter och skrönor om vikingar flödar fritt. Ett starkt gemensamt drag i dessa forum är att många verkligen anstränger sig för att bevisa sina historier, inte sällan hänvisas till skrifter från 1800-tal och tidigt 1900-tal då nationalromantiken fortfarande levde starkt även i många vetenskapliga led. Ett verk som ofta hänvisas till är Wärend och Wirdarne av Gunnar Olof Hyltén- Cavallius. Där framläggs bevis som säger att asatron varit levande långt in i modern tid. Detta verk, som utkom i två delar, skrevs dock 1863 resp. 1868, dvs mitt i den massiva nationalromantiska vågen av hjältevikingar som knäböjer vid sina medeltida långsvärd med behornade eller bevingade hjälmar och prydliga saxiska mustascher och långt gyllene svallande hår. Bevisen som förs fram var säkert enligt dåvarande uppfattning om vikingar men det mesta som förs fram där har sedan dess bevisats vara felaktigt. Den som dock letar efter bevis för sin teori hittar snart sina bevis i detta verk bland annat. Man får nog förutsätta att gammal är bäst om man ska forska på det viset. Mycket av den gamla litteraturen är fortfarande giltig och ofta mycket viktig även i modern forskning men bara faktumet att en text är gammal betyder inte per automatik att den är rätt.

 

På föreningen träffar vi som bekant ganska många turister. Något väldigt vanligt är att vi får frågor om vikingar när vi visar upp hällristningar. Kännedomen sträcker sig till att vikingarna levde för väldigt länge sedan och hällristningarna är ju gamla så det är nog ungefär samma sak. Vikingarna är ju kända för sina runstenar och hällristningar är ju nästan samma sak. Tyvärr är det så illa med historiekunskaperna i Sverige idag. En hällristningsfigur med svärd, yxa eller spjut måste ju vara en viking inte sant? Om figuren dessutom är väldigt stor så måste det ju vara en gud och de enda gudar många verkar känna till ur den vikingatida gudaskaran på 48 individer är Tor och Oden. En stor figur med ett spjut måste ju vara Oden, vem skulle det annars vara?

Att det skulle kunna vara en jaktgud eller en jägare eller kanske en framstående krigare som utfört något extra heroiskt från sten- eller bronsålderns jägarkultur (vilket det sannolikt är) är en teori som aldrig faller i god jord. Nej, det är en prototyp eller föregångare till den gud vikingarna tillbad dygnet runt och hela tiden. Dessa människors ”kunskaper” om vikingatidens heliga ritualer är ibland fullständigt makalös. Som guide måste man ju fråga var de hittat den informationen och föga förvånande blir svaret som oftast Wikipedia eller något annat fritt-för-alla-att-skriva-i-forum. Några vetenskapliga teorier intresserar dem inte, jag som guide har ju ingen aning om nånting ju. Lite väl ofta får man rådet att googla om man vill veta något. Utgångspunkten är alltså att jag som guide inte vet någonting alls. Vilken utbildning jag har eller vilka erfarenheter, vilken forskning jag bedrivit eller hur länge eller tillsammans med vem är fullständigt irrelevant. Det här är ganska störande även om det samtidigt kan vara ganska roande.

 

”Rör inte min viking” är parollen för dessa människor. Illusionen om vikingen eller vikingatiden är viktigare än de få fakta vi faktiskt känner till för helt ärligt så vet vi inte så mycket om vikingatiden eller dess folk. Det faller sig dock inte rimligt att ett folk som seglar ut i blindo över världshaven och skapar bosättningar i de kargaste landskap, etablerar handelsplatser i främmande länder, bjuder ut sig som legosoldater till främmande regenter, skapar fantastiska vapen med en hittills okänd teknik som slår det mesta även idag.. att de skulle ställa sig på knä en hel dag och knacka in en nästan tre meter lång Odensfigur på ett berg i övrigt täckt med ca 1000 år äldre bronsåldersfigurer i exakt samma stil när samma människor samtidigt skapar de mest praktfulla runstenar och bildstenar med en teknik som vi idag har svårt att efterlikna med de mest intrikata mönster och detaljer. Om jag var en viking skulle jag sannolikt ta det antagandet som en förolämpning. Men nej, så dum jag är.. Vi pratar ju naturligtvis om proto-germaner som kom hit till lilla Sverige och utförde dessa bilder innan de började kalla sig germaner (vilket de aldrig gjorde, det är vårt namn på dem). Ordet ”proto” är ett synnerligen populärt ord hos de som anser sig besitta den hemliga kunskapen som gått alla akademiker förbi i alla tider. Proto-religioner och proto-folk är något slags oemotsägligt heligt mantra, den som säger det först vinner. Att de som använder det i detta syfte, som ett verbalt kvasi-intellektuellt slagträ för att vinna debatter utan att behöva närma sig fakta, sannolikt inte vet vad det betyder eller hur det används förefaller uppenbart.

 

Tesen vi förhåller oss till är alltså att under bronsåldern kom proto-germaner till Skandinavien med sina proto-gudar och ristade in dem i våra berg för att sedan försvinna utan så mycket som en DNA-sträng på ca 500-1000 år för att efter denna långa väntetid återkomma och ta över hela den skandinaviska halvön med full kraft. Jo, det låter ju rimligt.. eller? Vi hoppar över hela den för-romerska och den romerska järnåldern, folkvandringstiden och Vendeltiden och hoppar direkt från bronsåldern till vikingatiden, den kortaste tiden i hela vår skandinaviska historia. Varför? För att de oftast inte känner till dessa epoker eller vet vad de innehåller. Vi förutsätter alltså att bronsåldern (som med akademiska mått avslutas ca 500 f.vt) avlöses av vikingatiden (ca 800 vt). Ett tusen och tre hundrade år av total tomhet. Det är förutsättningen för att denna teori ska stämma och allt annat är ju tydligen fel och tror man dem inte kan man ju alltid googla, till och med wikipedia säger ju att det är så och eventuellt någon gammal bok skriven för minst femtio år sedan.

 

Jag ska erkänna en sak. Jag har också varit där och sagt samma saker med samma argument och fått samma mothugg som jag nu levererar. Tills jag kom i ordfejd med en arkeologistudent. Han hånade mig och skrattade åt mig tills jag tog ett allvarligt samtal med honom. Han sa då att såna som jag var för roliga men tyvärr spred vi för mycket skräp omkring oss. Han uppmanade mig att börja läsa och gav mig en litteraturlista från en av hans kurser. Jag plöjde igenom listan mest i syfte att skaffa nya motargument men jag hann lära mig en hel del och nya frågor kom i en aldrig sinande flod. Jag bestämde mig då för att börja läsa arkeologi och historia på universitet och idag förstår jag varför han skrattade åt mig, jag skrattar åt mig själv när jag minns saker jag sagt och skrivit. Så fånigt, så fel jag hade. Så innerligt glad jag är att jag valde att lära mig istället för att tjurnackat vägra nya influenser. Jag vet därmed ganska mycket om hur dessa människor fungerar och hur de tänker, jag har ju varit en av dem. Idag skriver jag om min egen forskning som är resultatet av allt jag lärt mig, jag jobbar med att guida vetgiriga människor bland fornminnen och jag har samarbetat med utländska universitet och vetenskapliga institutioner där jag har fått bidra med mina egna teorier och blivit tagen som en seriös amatörforskare. Jag inser nu att google inte har alla svar, att källkritik är svårt och att platser som wikipedia består till stor del av felaktig kvasikunskap. Idag föredrar jag att söka information på akademiska forskningssidor och jag har en oändlig lista med böcker och avhandlingar jag måste försöka hinna läsa på den lilla fritid jag har.

 

Jag tar gärna alla diskussioner som kan tänkas dyka upp, jag backar sällan för en god debatt och jag delar gärna med mig av den kunskap jag förvärvat genom åren likväl som jag gärna lyssnar på andra som kan mer än mig. Jag står ut med att bli kallad amatör på de mest förnedrande sätt och står ut med att få mina teorier hånade och ifrågasatta, det är en del av processen, och jag står ut med de dummaste frågor man kan tänkas få på en guidning. Varför? För att jag älskar historia och arkeologi, jag älskar att få veta mer och att dela med mig av kunskapen jag har och ta del av andras surt förvärvade kunskaper. Vad jag däremot inte står ut med är att, efter att ha delgivit min bakgrund och mina kvalifikationer, bli hänvisad till google. En som gör så är inte intresserad av debatt eller kunskap. Den personen är bara ute efter att överbevisa med sin egen kvasifakta. Sådana personer ödslar jag ingen tid på. Det har faktiskt hänt att jag avslutat en guidning och lämnat pengarna tillbaka för att jag inte står ut med den sortens ignorans. Jag tvingar ingen att lyssna på mig om de inte vill lyssna eller ens argumentera.

 

Det här inlägget har en bakgrund. Jag gjorde misstaget att lägga mig i en diskussion på internet nyligen och upptäckte tyvärr för sent att det var denna sortens ignorans som regerade hos de tongivande. Vikingar är tufft och därmed basta, skrik HELL ODIN om du håller med annars har du inte här att göra.. typ.  Jag fick av bisittare höra att jag blev uppläxad när jag blev ”överbevisad” med uttalanden om att jag kunde googla fram fakta eller att till och med wikipedia vet.., jag vet inte hur många Hell Odin jag hann läsa innan jag la ned diskussionen som handlade om att den över två meter höga spjutbäraren i Litsleby sannolikt är Oden. Ett argument jag hört många gånger förut som jag dessutom till 90% förkastar lika mycket som att den så kallade ”skomakaren” i Brastad med sin storlek och sin höjda yxa skulle vara Tor. Wikipedia skriver om spjutgubben att ”Enligt en teori är mannen en gud, troligen en tidig motsvarighet till asaguden Oden.” med en länk till Tanums Turistinformation som ger informationen ”Troligtvis föreställer mannen en föregångare till Asaguden Odin, krigsguden, vars attribut var spjutet.” Någon källa anges inte men man får väl anta att informationen kommer från Vitlycke museum eller liknande. Det enda som anges som anledning till att det skulle röra sig om en proto-Oden överhuvudtaget är att 1, figuren är enorm och 2, han har ett spjut precis som Oden har. Det är allt. Bara meningen ”enligt en teori..” säger väl att det inte rör sig om övertygande argumentering? De anger inte ens vilken teori det rör sig om eller vem som framställt den som möjlig. Om ett akademiskt påstående inte har en tillhörande källreferens så är den sannolikt inget att ha.

Är spjutbärande gubbar ovanligt eller sällsynt i hällristningssverige? Nej, tvärtom är det ganska vanligt att figurer har attribut som spjut, yxor eller svärd. Bronsåldern var egentligen ganska våldsam har det visat sig till mångas stora förvåning (se t.ex. FoF nr 4 2013) och vapen av metall var dyra statussymboler eftersom bronset inte kunde framställas lokalt utan var tvunget att köpas in från andra länder. Bohuslän fullkomligen kryllar av vapenristningar så det enda i ögonen fallande med just denna ”spjutgud” är egentligen dess storlek, förutom detta är den en i mängden av spjutgubbar. Att dra tolkningen så långt som att det skulle vara en prototyp till Oden är att, som det heter, dra på väldigt höga växlar. Omöjligt är det naturligtvis inte men långt ifrån övertygande i det här fallet. Bronsålderns ristningar är ganska tydliga på det att de gärna förstorar det som är viktigast i bilden. Det vildsvin som jagas av två spjutgubbar på Himmelstalund var sannolikt inte större än männen även om bilden visar det så, förstoringen menar snarare att det var argsint eller farligt. Den spjutbärare som finns i Leonardsberg, Norrköping, är inte lika stor som Litslebys men ändå störst i Norrköping med sina 0,7 meter. Än så länge har jag under mina över tjugo år som fornminnesguide i Norrköping aldrig hört att detta skulle vara en proto-Oden dock. Anledningen kanske är att spjutet han bär samtidigt är undersidan av en båt genom en överristning vilket inte är ovanligt. Tanken kanske är att en gudsbild aldrig skulle ristas över, vad vet jag. Intressant är att just Leonardsbergs ristningar till största delen innehåller ristningar daterade till stenålder och kanske är en proto-Oden inte lika nära i tanken då? Vad är skillnaden undrar jag då.

 

Vad jag vill komma fram till med min eviga svada är att om du vill veta något om vår historia, prata då med någon som vet som en arkeolog t.ex. Letar du information på internet, vilket man mycket väl kan göra, så försök håll dig till akademiska sidor och akademiskt godkänd litteratur och forskningsmaterial. Håll dig borta från sidor som Wikipedia och liknande, de är inte trovärdiga. Ska du läsa om så stora ämnen som bronsålder och järnålder, kultur och religion i forntida samhällen så räcker det inte att läsa en eller två böcker i ämnet. Titta i referenslitteraturen och fortsätt läs vidare, det kan hända att referensen stämmer men att det finns mer info runtom det refererade som inte tagits med. Att läsa två eller tre böcker och sedan säga att man kan skandinavisk forntid är som att läsa fader vår och mena att man kan bibeln utantill. Ska du leta källor till argument kan du inte bara leta efter det du söker efter som bekräftar din ståndpunkt, risken finns att din motdebattör kan mer än dig och då gäller det att 1, vara påläst och 2, vara öppen för nya infallsvinklar och teorier. Viktigast av allt: Tro inte på allt du läser, ser eller hör på internet!

Slutet på en era.. eller?

Skrivet 5 september 2016 | Kommentering avstängd

Lördagen den 3/9 2016 stängde vi hällristningsmuseet för gott. Inte för att vi ville utan för att vi tvingas stänga.

Norrköpings Kultur och Fritid har bestämt att vi inte får behålla det uppdrag vi haft sedan några år tillbaka och tyvärr låg tydligen nyttjanderätten till Brunnshotellet i det uppdraget. Lite märkligt tycker vi eftersom vi fick nyttjanderätten till Brunnshotellet redan 1993 av kommunen för att vår verksamhet skulle finnas i närheten av hällristningarna i Himmelstalund och det hade inget med det senaste kommunala uppdraget att göra då det berodde på att alla föreningsbidrag drogs in i kommunen och vi fick skriva på ett samarbetsavtal med stadsmuseet samt Kultur och Fritid för att fortsätta vår verksamhet varpå hyran för Brunnshotellet, som tidigare bekostats av föreningsbidrag, lades på stadsmuseet. Vi har senare fått veta av stadsmuseets personal att något samarbete har det aldrig varit tal om men om det råder det högst delade meningar. Där ligger ett problem i muntliga avtal tyvärr.

Hur kommer det sig då att vi fick detta hus att driva vår verksamhet i från början? Föreningen startade i samband med den nya dragningen av Europaväg 4 som skulle anpassas bättre för industriell trafik för att få bort industritrafiken, och mycket av den tunga trafiken, från den gamla riksvägen som går förbi ristningarna och brunnsområdet. I samband med sprängningarna vid Herrebro samlades en skara människor i protest och utförde ett gediget arbete för kulturmiljöns bevarande vilket i sin tur lyckades flytta vägbygget några hundra meter. För att fortsätta bevaka kulturmiljön i området med fokus på hällristningar och andra fornminnen bildades föreningen Bronsålder i Norrköping 1993. Fyra år senare (30/9 ’97) skrevs en policy för kommunens samarbete med föreningen.

Policyn avhandlar främst frågor om turistnäringen och hur kommunen bör förhålla sig till föreningens arbete. Det fastslås att Norrköpings stadsmuseum ska ha det övergripande ansvaret för att informera om bronsåldern och hällristningarna ur ett professionellt och vetenskapligt perspektiv. Har detta skötts? Är kultur och fritidsförvaltningen medveten om det solida ointresse stadsmuseet visat för hällristningarna sedan policyn skrevs? Det är inte förrän ganska nyligen ett visst intresse väcktes för Himmelstalund hos stadsmuseet och anledningen härtill låter jag vara osagd för att inte uppröra någon. Kort sagt så har stadsmuseet inte visat det minsta intresse för varken Himmelstalund eller stadens hällristningar eller forntid sedan stadsmuseets grundande men det är en bifråga som kan behandlas vid annat tillfälle. Policyn säger att det är ”ekonomiskt orationellt” med många små museienheter som snarare splittrar än enar arbetsinsatser och presentationsmöjligheter. Dock ”bör hällristningarna presenteras i anslutning till var de finns och lanseras som den attraktion de är. Därför är Hällristningsmuseet en tillgång i det kulturhistoriska arbetet och i lanseringen av Norrköping.” Vi ansågs alltså kunna sköta en del av det arbete i Norrköpings lansering som stadsmuseet hade svårt att tillhandahålla på grund av sina många andra uppdrag, vi avlastade på så sätt stadsmuseet och var en hjälpande hand som ansågs vara nödvändig och därtill ekonomiskt försvarbar.

 

Så hette det alltså 1997 och så vitt vi på föreningen känner till så har denna policy varken reviderats eller strukits vilket betyder att den gäller lika mycket idag som 1997. Vet Kultur och Fritidsnämnden om det? Hällristningsmuseet är ingen annan än vi i föreningen Forntid i Norrköping (FFiN) fd. Bronsålder i Norrköping (BRiN). Hällristningsmuseet är vi och ingen annan, hällristningsmuseet är liktydigt med föreningen och kan inte tas över av någon annan. Vi startade på egen hand, har alltid arbetat på egen hand och kommer att fortsätta arbeta på egen hand. Där vi i föreningen finns finns också Hällristningsmuseet. I det brev vi fick för några månader sedan angavs att ”Lokalerna skall genomgå renovering” (något vi i föreningen gjorde redan 1993) och efter renoveringen ”skall verksamheten övergå i kommunal regi”. Detta faller på sin egen orimlighet, ingen kan ta över vår verksamhet. Om ”kommunal regi” avser stadsmuseet så har de redan detta i uppdrag och kan därför inte ta över vår verksamhet. Vi har nämligen samma verksamhet vilket framgår tydligt av policyn från 1997. Den enda skillnaden mellan föreningen och stadsmuseet är att föreningen ska driva verksamheten i anslutning till ristningarna men den övergripande verksamheten är redan uppdragen åt stadsmuseet. Det finns alltså ingen verklighetsförankrad anledning till att vi a) skulle konkurrera om någon verksamhet eller b) kan överlåta verksamheter åt varandra. Vad stadsmuseet har missat i alla dessa år är att så länge föreningen finns i Brunnshotellet kan de ge oss uppdrag eftersom de har det primära ansvaret och vi det sekundära just när det gäller hällristningarna. Detta har de inte gjort av någon anledning men vi har gjort arbetet ändå för egen räkning, något de sannolikt inte känner till och som vi inte har någon skyldighet att redovisa. Däremot har vi sedan vår tillkomst behandlats som konkurrenter, något vi har väldigt svårt att förstå.

 

Föreningens verksamhet kan ingen ta över, den är vår egen och vi styr över den själva. Både Kultur och Fritidsnämnden och stadsmuseet verkar tro att vår verksamhet går ut på att driva ett museum för turister men de kan inte ha mer fel, inte heller är vårt syfte att driva teaterverksamhet vilket somliga verkar tro. Att driva museet har alltid varit sekundärt i vår verksamhet, museet har varit vårt ansikte utåt men föreningens verksamhet, mål och syften tvivlar jag på att de ens känner till. Vad är det då för verksamhet som ska tas över i ”kommunal regi”? Att driva museet naturligtvis men detta har vi en kommunal samarbetspolicy på att ingen annan än vi ska göra, en policy kommunen sannolikt glömt bort att den finns. Återigen vet inte den ena handen vad den andra gör inom kommunen. Beslutet att säga upp vårt uppdrag är alltså i princip ogiltigt enligt kommunens egna överenskommelser och policies. Att vi inte ska driva museet på kommunalt uppdrag kan de säga upp om de vill men att vi inte ska få vara kvar i huset kan de inte besluta om utan att bryta sina egna regler. Det vi har skrivit på är dels ett uppdrag (att driva den museiverksamhet vi drivit på egen hand sedan 1994) och dels ett nyttjanderättsavtal om att få vara i huset (som vi redan har i uppdrag enligt den policy som skrevs 1997). Att säga upp den ena är inte att säga upp den andra men så verkar det vara i det brev vi fick att skriva under. Märkligt nog skriver vi samtidigt under på att säga upp nyttjanderätten till ”förrådsbyggnader i Norrköpings kommun”. Här kliar vi oss lite i skallen och undrar vad de menar, att de inte vill ha kvar oss i Brunnshotellet är en sak men att vi inte skulle ha tillgång till några som helst förrådsbyggnader inom kommungränsen? Vad har det med saken att göra? Vill kommunen ha bort föreningen helt ur Norrköping? Så ser det ut och vi undrar varför, i synnerhet med tanke på att kommunen sedan 2013 lovat hjälpa oss med förrådsutrymmen som vi hittills inte fått någon hjälp med alls.

Hur som helst så är hällristningsmuseet i Himmelstalund stängt nu och kommer troligtvis inte att öppna igen på samma plats. Om någon öppnar huset som museum igen så är det inte hällristningsmuseet utan något annat.

Så vad händer nu då?
Ja, föreningen finns ju naturligtvis kvar som vanligt med skillnaden att vi inte kommer att husera i Brunnshotellet efter december 2016. Planer finns för vår fortsatta verksamhet i andra lokaler dock och föreningens arbete kommer att fortsätta som vanligt. Föreningen som sådan är inte beroende av en specifik geografisk plats även om närheten till de hällar och det område vi är satta att övervaka naturligtvis har underlättat. Vi kommer att fortsätta med guidningar och forskning och vi kommer även fortsatt ha koll på vad som planeras i byggnadsväg. Vår uppgift är att bevaka och bevara vår forntida kulturmiljö och det kan ingen kommun hindra oss från att göra genom att ta ifrån oss en lokal de själva sagt att vi ska ha tillgång till.

 

I samband med uppsägningen av det kommunala uppdraget hade jag i egenskap av ordförande ett samtal med stadsmuseets chef om vad som händer och vad som händer sen. Det var ett intressant samtal och jag kan bara uttrycka hur mycket jag önskat att liknande samtal skulle ha hållits tidigare. Vi kommer att ha fler samtal i en snar framtid där vi ämnar diskutera hur vi i föreningen och stadsmuseet skulle kunna arbeta sida vid sida eller kanske rentav tillsammans i framtiden, dvs så som det alltid varit tänkt att fungera. Jag nämnde tidigare muntliga överenskommelser och det finns en sådan vi är väldigt spända på att få veta hur det artar sig med nu. Det har nämligen alltid sagts från stadsmuseets håll att vi i framtiden ska vara en central del i det forskningscenter som planeras i Himmelstalund. Vi hoppas ju naturligtvis att detta inte bara var tomma ord men det får framtiden utvisa. Muntliga avtal och överenskommelser är lite.. osäkra kan man väl säga, det har ju kommunen visat nu om inte annat. I framtiden kommer vi sannolikt inte att lita på annat är skriftliga överenskommelser oavsett vem det gäller. Det är tråkigt att ärlighet har blivit så sällsynt.
Vi kommer att informera om föreningens fortsatta verksamhet här på hemsidan så håll ett öga öppet.. Passa på att bli medlem och hjälp oss att hålla igång även i framtiden, det finns mycket att göra och ju fler vi är desto starkare blir vi.

För Sverige i Forntiden

Om klagomål – del två

Skrivet 3 juli 2015 | Kommentering avstängd

Återigen har vi drabbats av en ”anonym avsändare” som klagar på oss via kommunen. Den här gången handlar det om våra öppettider. Det påstås av denna anonyma anmälare att vi inte har haft öppet i maj. Inget kunde vara mer fel. Museet har i maj 2015 haft öppet följande tider:

Tis 19/5, Tors 21/5, Lör 23/5, Tis 26/5 samt Tors 28/5.
Under dessa dagar har skylten stått utanför fullt synlig och dörren har stått på vid gavel trots kylan. Lördagen 30/5 skulle vi ha haft öppet men drabbades av sjukdom och kunde därmed inte ha öppet. Tyvärr kunde vi inte få upp ett meddelande om detta på grund av olika omständigheter men att vi inte skulle ha haft öppet i maj är en osanning. Vi ber vår anonyme anmälare att vara lite mer uppmärksam i framtiden och snälla, kontakta inte kommunen om sådant. Kontakta oss istället. Kommunen kontaktar man om man är fientligt inställd till föreningen, föreningen kontaktar man om man vill ha information och vara behjälplig.

Vi börjar misstänka att någon har ett horn i sidan till oss och vill oss illa på grund av alla dessa anonyma anmälningar via kommunen samtidigt som inga av dessa klagomål når oss direkt. Det här är naturligtvis väldigt tråkigt eftersom vi jobbar hårt på att vara ett museum och en förening för alla forntidsvänner. Vi hoppas att vår anonyme avsändare i fortsättningen kontaktar oss istället för kommunen. Vet man att det är föreningen man vill klaga på borde man förstå att kommunen inte kan besvara klagomålen.

Intern utredning om Kv. Höken (Hultet)

Skrivet 21 september 2014 | Kommentering avstängd

Norrköping är en stad där det händer saker ibland, vi är en stad med behov av bostäder bland annat och varje gång det ska byggas i staden så är föreningen framme och kontrollerar fornminneshalten i området. De flesta bostadsbolag är ganska duktiga på att kontrollera marken de ska bygga på men det finns flera led i kedjan som vi inte alltid litar på. Detta är helt i enlighet med föreningens mål och syften (även om vi ibland får höra att det inte ligger på vårt område).

Ett av de områden som är aktuella för bygge nu är Kv. Höken eller Hultet allmänt kallat, ett område i utkanten av Kneippen mot Klockaretorpet.
Riksantikvariens fornsök säger att det inte finns några fornminnen här förutom en milstolpe från 1700-talet. Denna såg vi ingenstans dock. Källorna ger oss ingen information om hällristningar på platsen trots att omgivningarna innehåller en del ristningar på samma höjdnivå. Vid förfrågningar till behörig personal på kommunen har vi fått veta att det inte finns några fornminnen där och absolut inga hällristningar. Vi har också fått höra att vi inte får kontrollera området. Ingen verkar ha varit där och tittat då rapporter saknas i arkiven. Naturligtvis blir vi nyfikna och självklart åker vi dit och tittar själva. Det hela började för några år sedan då ett boende planerades på platsen och efter en tids stillestånd i ärendet visade det sig att NT skrev om en mamma som sopat berget och hittat bilder.  Bilder fanns i tidningen och vi kontaktade stadsantikvarien med frågor om underlag och bilddokumentation. Vi fick inget svar. Då åkte vi ut och tittade själva.

Vi lade upp arbetet så att vi först tittade i dagsljus och sedan i mörker med släpljus. Vi skapade oss en överblick över området och tittade på kartor och i fornsök efter andra platser med ristningar, fornminnen och annat av intresse. Vi tog reda på höjd över havet och gjorde jämförelser med omgivningarna. Naturligtvis kollade vi alla källor vi kunde få tag i utan resultat.

På platsen hittade vi de bilder som sopats fram. ”Sopats” är dock en underdrift då stora delar av gräsmattan och torven var undanvikt. Detta är ett kraftigt brott mot fornminneslagen men vi hoppas att straffet uteblir då platsen ändå ska exploateras. Kom ihåg det om ni ska ut och leta bilder själva; man får inte blottlägga berget utan experthjälp och tillstånd från riksantikvarieämbetet och/eller länsstyrelsen.

Bilderna vi hittade var inte forntida i den bemärkelsen att de härstammar från brons- eller järnålder. Sannolikt är de ganska nya och härstammar från 1800 eller 1900-tal men de kan vara äldre. Norrköping är en gammal stad och människor i alla tider har lämnat spår efter sig i berget i form av namn, initialer, symboler och bilder. Vem som lämnat dessa märken vet vi inte men nu är de dokumenterade i alla fall. Vi drar också slutsatsen att ingen har dokumenterat detta berg då all mossa och torv ligger orörd över hela berget.

Bilderna föreställde bland annat hus, en triangel och några bokstäver / initialer. (C N och eventuellt namnet ÅSA)
De är grovt huggna sannolikt med järnredskap eller liknande. Berget i fråga är väldigt skrynkligt och det har troligtvis stelnat väldigt fort när det begav sig, man kan nästan se flödet. Berget är väldigt rikt på vit kvarts och kanske kan ett forntida folk där ha hämtat kvarts till redskap. Det finns isräfflor i området men de är inte ristade så vitt vi kan se. Berget är i ganska dåligt skick och om det har funnits ristningar där är de sannolikt inte upptäckbara längre. Kvartsstråken kryper upp ur berget och har förstört den eventuellt släta yta som hällristaren föredrog. Generellt sett vet vi att hällristarna inte ristade på så kvartsrika berg då de tenderar att vara spröda runt kvartsstråken och lätt spricker sönder. Själva kvartsen går heller inte att rista i.

Vi skulle gärna vilja veta lite mer om Hultets historia, vem som bott där och när osv så kanske vi kan få reda på vems initialerna är. Berget kommer att försvinna under ett seniorboende inom något år men vi tycker att även modern historia är värd att bevara om möjligt. Föreningens slutsats är att berget vid Hultet inte innehåller några synliga hällristningar förutom de dokumenterade som är ifrån modern tid. Vi kontrollerade även all öppen bergyta i den närmaste omgivningen utan några tydliga spår av hällristningar. Vad som finns under torven vet vi dock ingenting om men vi hoppas att exploatören i fråga tar sitt kulturella ansvar och tar reda på det innan bygget tar sin början.

Vi bifogar bilderna nedan så får ni göra er egen bedömning. Vi har även tillgång till färgfiltrerade bilder vid förfrågan.

 

0102

Om klagomål

Skrivet 1 mars 2014 | Kommentering avstängd

Under sommar och höst 2013 samt redan nu på våren (eller snarare den tidiga snöfria vintern) 2014 har föreningen fått ta del av en del klagomål på områdets skötsel. Klagomålen har förts fram till oss via Kultur och Fritidsnämnden.

Det här tycker vi naturligtvis är tråkigt, ingen vill väl ha klagomål men det är inte bara dessa som är tråkiga. Vi i föreningen vill ju självklart att de som har åsikter om oss, vår verksamhet eller vårt föreningsutrymme ska framföra dessa till oss direkt och inte till kommunen. Jag ska försöka förklara hur vi tänker runt detta.

Vi i FFiN är en samling glada amatörer som driver ett museum ideellt på vår fritid. Att vi är ideella betyder att vi inte har några ekonomiska resurser förutom våra medlemsavgifter och intäkterna från våra guidade visningar. Sedan några år tillbaka beslutade Norrköpings kommun att dra in alla föreningsbidrag så vi har inte längre detta bidrag kvar. Vi har inga anställda på museet och ingen fast personal, alla som sköter verksamheten gör detta utan ersättning på sin fritid. På den tiden gör vi vårt yttersta för att hålla området i gott skick, inte bara för att det står i vårt nyttjanderättsavtal utan för att vi vill ha en trevlig museipark att erbjuda våra besökare. Vi ser gärna att våra besökare tar en picknick i parken och då vill man ju ha det snyggt och fint. Om någon tycker att det ser illa ut så vill vi naturligtvis veta det.

Kommunen driver inte skötseln i området runt museet, därför känns det inte bra att klagomålen riktas till kommunen. På Kultur och Fritidskontoret har de fullt upp med en mängd saker och att belasta dem med synpunkter på det område vi har hand om känns lite felriktat då det tar upp deras tid i onödan. Det skulle underlätta för alla inblandade om klagomål och synpunkter riktades direkt mot oss istället.

Förutom att det är trist att få klagomål så är det glädjande att så många uppenbart bryr sig  om att vårt museiområde ska se propert ut. Men när vi tittar på vad klagomålen och synpunkterna handlar om så blir vi lite förbryllade. Låt oss titta på de vanligaste..

Vid kortsidan av museet mot hundrastgården ligger en halv trädstam mot väggen. Denna har fått höra är ”skräp”.
Detta är inte vilken trädstam som helst utan den har en speciell historia. Trädslaget är ek och stammen är väldigt gammal. Den har donerats till föreningen av kommunen så det här är absolut inget ”skräp”. I Norrköping byggde DeGeer (ni vet han som är känd för textiltillverkningen som egentligen borde tillskrivas Petter Speet eftersom DeGeer sysslade med en hel del annat än textil) skepp i Norrköping. Vi var kända för vårt skeppsvarv som försåg Svenska flottan med kvalitetsskepp av just ek. Förutom DeGeer har många kungar och andra högdjur planterat enorma ekbackar runt om i landet för just skeppsbyggen, Norrköping är känt för sina många ekbackar som idag är skyddade av lag. Den ek som ligger utanför vårt museum hör till denna skeppsbyggande era i Norrköping. Vissa tycker att det är onödigt vetande men vi i FFiN tycker att historia är nödvändigt och för oss och alla andra historieintresserade är den här halva ekstammen allt annat än ”skräp”.

I vår museipark står mot parkeringsplatsen en liten byggnation av grenar och kvistar. Denna har vi fått höra är en ”rishög”.
I föreningen sysslar vi ibland med experiment då vi bygger saker eller syr kläder och liknande. Ni kanske har varit med om våra matlagningsstunder då vi lagar mat på forntida vis? Den här byggnaden är ett av dessa experiment då vi försökte oss på att bygga en enklare hydda. Den står kvar som ett minne av detta, dels för att visa vad vi har gjort och dels för att se hur länge den håller. Den har stått i många år nu med lite lättare putsning och omsorg och den här hyddan är inte ens i närheten av hur de riktiga hyddorna byggdes i forntiden. Man kan alltså säga att experimentet inte är färdigt än. På våra aktivitetsdagar använder vi hyddan och då fixar vi till den lite extra. Vi använder den alltså och det rör sig inte alls om någon ”rishög”.

Sen kommer det in synpunkter som vi förstår lite bättre. En av dessa är vår båtvagn som ligger bakom vår långbåt. Den här vagnen använder vi när vi ska frakta vår båt till vatten, båten är oerhört tung och det krävs många personer för att förflytta den även med hjälp av vagnen. Vi låter båten ligga utanför vagnen av olika skäl, dels vill vi framhäva båten som den är och dels vill vi inte att båten ska fastna på vagnen som är av stål och lätt kan rosta eller sjunka ned djupt i den leriga jorden utanför museet. Vi har dock ingen tillgång till förvaringsplats till vagnen och därför får den stå i närheten av båten, bakom huset. Om någon vänlig själ råkar ha en garageplats över till vår vagn och vill hyra ut den billigt till oss så kan vi flytta på den men tills vi har ett garage så får den stå kvar där den står.

Sen finns det saker som vi i föreningen inte kan styra över och som även vi tycker är tråkigt. Vår park får stå ut med mycket skräp och det är inte lätt att hålla helt rent hela tiden men vi gör vad vi kan. Utanför museet går den gamla sträckningen av E4:an som används flitigt av förbipasserande dagligen. Tyvärr finns det människor i trafiken som tycker att det är okej att kasta skräp ut genom bilfönstret, detta skräp hamnar tyvärr ofta hos oss. Det finns även förbipasserande hundägare som tycker att vår park är lämplig att kasta sina hundbajspåsar i. Sen finns det en byggnad till i området: Brunnsalongen. Denna hyrs ut av kommunen till bröllop, begravningar, födelsedagar och liknande tillställningar. Tyvärr delas det ut bristfällig information om vad som ingår i detta hyresavtal när det gäller vilket område som får nyttjas och hur det ska skötas. Man är också dålig på att städa upp efter sig rent generellt. De som hyr Brunnsalongen råkar tyvärr ofta glömma sitt skräp i vår park. De flyttar gärna på våra bord och bänkar och festar gärna loss i vår park trots att denna inte ingår i hyresavtalet med kommunen. Eftersom vi är ansvariga för områdets skötsel (runt museet) så får vi ta del av de klagomål som rör dessa saker som vi inte kan styra över. Det är inte vårt fel lika lite som det är kommunens men vi får bära hundhuvudet för hur det ser ut och det tycker vi är tråkigt. Vi ser det som ett gemensamt samhällsansvar att inte kasta skräp i naturen och vi plockar undan så gott vi kan och hinner men då vi fortfarande är en ideell förening så kan vi inte vara på plats varje dag och städa upp efter andra. Detta gäller i synnerhet före och efter museets öppettider på höst och vår.

Vi förstår att det ser illa ut med allt skräp, vi tycker samma sak och vi tycker att det är tråkigt att vi ens ska behöva städa upp efter slarviga människor när vi försöker hålla fint. Den som går förbi och tycker att det ser illa ut får gärna hjälpa oss att hålla skräpet borta, det finns soptunnor i området och i parken som ni gärna får hjälpa oss att fylla med detta skräp. Men klaga inte på oss för att vi inte hinner och klaga inte till kommunen utan till oss om ni ändå vill framföra era synpunkter. På så sätt kan vi få en trevligare miljö tillsammans och en mycket trevligare stämning.

Mvh
Styrelsen

Invigning X 2

Skrivet 26 maj 2013 | Kommentering avstängd

Den 25/5 invigdes den nya utställning som Norrköpings Stadsmuseum byggt i Hällristningsmuseet.

Medverkande var Intendent Bonnie Festin som skött om bygget, stadsantikvarie och stadsmuseets tf. chef Bror-Tommy Sturk, arkeolog och doktorand Per Nilsson som skrivit basmaterialet till utställningen och invigningen sköttes av vår egen hedersmedlem fd. stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz. Många fler var naturligtvis där, idel tunga namn inom branschen, ingen nämnd ingen glömd. Representanter för föreningen var naturligtvis också närvarande. Vi fick också besök av författaren och föreningsvännen Jan Ekermann och hans medeltidsgäng som befann sig i krokarna vid Borgs säteri på en av stadsmuseets guidningar.

Invigningen avslutades med en guidning för den som ville, vi blev ett muntert gäng på 5 personer som begav oss åstad ut på fältet i blåsten.

Samma dag var även inledningen för årets säsong vilket var ett lyckligt sammanträffande. 2013 är ett fint år för FFiN eftersom vi fyller 20 år i år hipp hipp! Något speciellt är dock inte planerat för året då vi har haft fullt upp med en hel del annat under höst, vinter och vår och därför inte hunnit planera något. Nästa år fyller dock Hällristningsmuseet 20 år och då hade vi tänkt hitta på något lite extra.

Invigning X 2 heter ju inlägget och invigning nr 2 är naturligtvis invigningen av vårt nya projektrum som stod färdigt bara några dagar före den stora invigningen. Vi har nu satsat lite extra på att visa upp Pryssgården och vi tror att vi har lyckats ganska bra, kommentarer under den stora invigningen antydde att den är sevärd. Liksom stadsmuseets utställning som för övrigt heter ”Hällristningar vid vägen” (och som Bror-Tommy även lite fyndigt tillagt ”som var i vägen för vägen” syftande till Herrebroristningarna som riskerade att sprängas bort när den nya E4:an skulle byggas i början av 90-talet och som är upphov till FFiN’s själva existens) är vårt projektrum skapat för att bilda diskussion. En utställning som säger allt är en dålig utställning. Man ska fundera lite och komma på frågor för att dels ta reda på mer själv och dels ställa frågor och skapa diskussion. Detta finns det nu mycken möjlighet till på Hällristningsmuseet.

Vi hoppas att vi får många besök i Himmelstalund i sommar och därtill många nya medlemmar.

Kulturnatten 2012

Skrivet 28 september 2012 | Kommentering avstängd

Hällristningar i släpljus!


I årets kulturnatt medverkar vi med en visning av Himmelstalunds hällristningar i släpljus. Samling vid Himmelstalundsbadets parkering kl 21.00. Eftersom det är kulturnatt tycker vi att detta evenemang ska vara helt gratis för dig som besökare. Det kan vara bra att tänka på dom allt kyligare kvällarna samt den beryktade vinden på himmelstalundsfältet så klä dig därefter.

O.B.S. Tyvärr har vi en ändring i programmet. På grund av ombyggnad av museet kan vi tyvärr inte visa upp någon utställning som utlovats i programmet för Kulturnatten. Vi kommer dock att finnas i Hällristningsmuseet mellan 19.00 och 20.45 i vår museebutik för att besvara frågor och ha det allmänt trevligt.

Arkeologidag 2012

Skrivet 26 augusti 2012 | Kommentering avstängd

Arkeologidagen 2012 innebar två saker för Norrköping. Stadsmuseet hade en visning av utgrävningen i kvarteret Mjölnaren där man hittar nya saker från stadens historia. På Himmelstalund hade föreningen guidning på hällarna och kommunen visade hur fornminnesvård går till. Dagen innebar ca 50 besökare på Himmelstalund. Många hade mycket frågor om både hällristningar och historia samt mycket annat, andra var nöjda med att lyssna. Vi hoppas att alla fick ut något av dagen och tackar alla som kom.

GuidningFöreningens guide för dagen, Larry, visar långskeppen och berättar alternativa teorier.

VårdArkeologen Theres tvättar och målar björnspåret, påhejad av fd. stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz.

Hällristningsvård i Hageby.

Skrivet 16 augusti 2012 | Kommentering avstängd

Igår tog Larry ”semester” från museet för att åka med Therese Furuskog till några hällristningslokaler i Hageby och assistera henne vid vården av dessa. Dom aktuella lokalerna var RAÄ 28, RAÄ 50 och RAÄ 30. Samtliga i S:t Johannes socken. Det handlar det om 2 hällar intill Vrinneviskolan ner mot hagebygatan och 1 häll på andra sidan Hagebygatan mellan bensinmacken och rondellen som Navestadsgatan börjar vid. Mer om dagen och även lite bilder finns på Theres blogg och inom kort även på Larrys´s blogg.

Oppeby – Släbro

Skrivet 12 augusti 2012 | Kommentering avstängd

En dag i Augusti for föreningen åstad till Nyköping, närmare bestämt till Oppeby och Släbroristningarna.

Dessa ristningar är ganska nyupptäckta, en informationsskylt berättar att de upptäcktes 1983 vilket får anses vara ganska sent för en så pass öppen häll. De bilder som möter oss liknar inget vi hittills sett. Här finns inga skepp eller yxor, inga människor eller djur, inget som känns bekant går att hitta här förutom något enstaka hjulkors och en mängd skålgropar. Istället möts man av ramfigurer med sicksackmönster och prickar. Många av dem liknar närmast nyckelpigor eller insekter och några påminner om ceremoniella ansiktsmasker från Afrikanska kulturer.

Släbroristningen är uppdelad i tre hällar. Den första man kommer till är imålad med röd färg som sakta bleknar bort, dessa går fortfarande att se ganska bra men när färgen så småningom försvinner kommer man att få svårt att se dem. Den andra hällen man kommer till är till viss del ifylld med vit färg som är lite lättare att se. Även dessa ristningar är dock bleka i färgen och själva hällens struktur gör dem svåra att upptäcka. Det grå berget är strimmigt i rött och vitt och påminner om en gammal trasmatta. Denna typ av häll brukar vanligtvis inte vara ristad så att dessa ristare ändå valde denna häll är lite udda. Kanske såg man en betydelse i den vackra strukturen som kanske till och med var avgörande för placeringen? På den tiden, man gissar att de härrör från bronsåldern men öppnar för en möjlig datering till för ca 4000 år sedan, var hällarna en udde som stack ut i det omslutande vattnet som då bör ha stått ca 15-20 meter högre än idag. Man kan själv tänka sig hur vattnet som sköljde över berget förstärkte färgspelet i den vackra fältspaten.

Vilken kultur kan ha tillverkat dessa enastående ristningar, är det verkligen samma som har gjort bilderna i Tanum, Nämforsen och Himmelstalund? Det är svårt att tänka sig när man ser dem. När man betraktar dessa bilder så får man känslan av att de utgör ett helt annat språk.

Olika hällbildslokaler kan ibland uppfattas som olika dialekter av samma språk, det finns en grundläggande struktur men alla områden har ju olika stilar. Här pratar vi inte om dialekter utan om olika språk. Man funderar över hur riter eller ceremonier kan ha sett ut runt dessa bilder, vilka gudar har dyrkats här? Ska man ens tolka dem som rituella bilder?

Vanligtvis brukar man först tolka hällristningar efter deras innebörd, vad de liknar och hur de skulle kunna tolkas i en helhet. Här undrar man om dessa bilder föreställer något som folket här har sett och i så fall vad?

Vad dessa bilder föreställer kommer vi kanske aldrig att få reda på, vika som gjort dem och varför förblir ett mysterium. Vi får nog nöja oss med att betrakta dem i sin egen skönhet och låta tankarna fara som de vill. Den som vill se något alldeles fantastiskt rekommenderas ett besök till Oppeby. Området är inte svårt att hitta och det finns kaféer och affärer i närheten om man inte vill ta med picknickkorgen.

 

Tack till arkeolog Theres Furuskog som följde med på resan.
Alla fotografier tillhör FFiN.

older posts »

Senaste Artiklar

Tag Cloud

Museet

Meta

FFiN – Blogg is proudly powered by WordPress and the SubtleFlux theme.

Copyright © FFiN – Blogg