Slutet på en era.. eller?

Skrivet 5 september 2016 | Kommentering avstängd

Lördagen den 3/9 2016 stängde vi hällristningsmuseet för gott. Inte för att vi ville utan för att vi tvingas stänga.

Norrköpings Kultur och Fritid har bestämt att vi inte får behålla det uppdrag vi haft sedan några år tillbaka och tyvärr låg tydligen nyttjanderätten till Brunnshotellet i det uppdraget. Lite märkligt tycker vi eftersom vi fick nyttjanderätten till Brunnshotellet redan 1993 av kommunen för att vår verksamhet skulle finnas i närheten av hällristningarna i Himmelstalund och det hade inget med det senaste kommunala uppdraget att göra då det berodde på att alla föreningsbidrag drogs in i kommunen och vi fick skriva på ett samarbetsavtal med stadsmuseet samt Kultur och Fritid för att fortsätta vår verksamhet varpå hyran för Brunnshotellet, som tidigare bekostats av föreningsbidrag, lades på stadsmuseet. Vi har senare fått veta av stadsmuseets personal att något samarbete har det aldrig varit tal om men om det råder det högst delade meningar. Där ligger ett problem i muntliga avtal tyvärr.

Hur kommer det sig då att vi fick detta hus att driva vår verksamhet i från början? Föreningen startade i samband med den nya dragningen av Europaväg 4 som skulle anpassas bättre för industriell trafik för att få bort industritrafiken, och mycket av den tunga trafiken, från den gamla riksvägen som går förbi ristningarna och brunnsområdet. I samband med sprängningarna vid Herrebro samlades en skara människor i protest och utförde ett gediget arbete för kulturmiljöns bevarande vilket i sin tur lyckades flytta vägbygget några hundra meter. För att fortsätta bevaka kulturmiljön i området med fokus på hällristningar och andra fornminnen bildades föreningen Bronsålder i Norrköping 1993. Fyra år senare (30/9 ’97) skrevs en policy för kommunens samarbete med föreningen.

Policyn avhandlar främst frågor om turistnäringen och hur kommunen bör förhålla sig till föreningens arbete. Det fastslås att Norrköpings stadsmuseum ska ha det övergripande ansvaret för att informera om bronsåldern och hällristningarna ur ett professionellt och vetenskapligt perspektiv. Har detta skötts? Är kultur och fritidsförvaltningen medveten om det solida ointresse stadsmuseet visat för hällristningarna sedan policyn skrevs? Det är inte förrän ganska nyligen ett visst intresse väcktes för Himmelstalund hos stadsmuseet och anledningen härtill låter jag vara osagd för att inte uppröra någon. Kort sagt så har stadsmuseet inte visat det minsta intresse för varken Himmelstalund eller stadens hällristningar eller forntid sedan stadsmuseets grundande men det är en bifråga som kan behandlas vid annat tillfälle. Policyn säger att det är ”ekonomiskt orationellt” med många små museienheter som snarare splittrar än enar arbetsinsatser och presentationsmöjligheter. Dock ”bör hällristningarna presenteras i anslutning till var de finns och lanseras som den attraktion de är. Därför är Hällristningsmuseet en tillgång i det kulturhistoriska arbetet och i lanseringen av Norrköping.” Vi ansågs alltså kunna sköta en del av det arbete i Norrköpings lansering som stadsmuseet hade svårt att tillhandahålla på grund av sina många andra uppdrag, vi avlastade på så sätt stadsmuseet och var en hjälpande hand som ansågs vara nödvändig och därtill ekonomiskt försvarbar.

 

Så hette det alltså 1997 och så vitt vi på föreningen känner till så har denna policy varken reviderats eller strukits vilket betyder att den gäller lika mycket idag som 1997. Vet Kultur och Fritidsnämnden om det? Hällristningsmuseet är ingen annan än vi i föreningen Forntid i Norrköping (FFiN) fd. Bronsålder i Norrköping (BRiN). Hällristningsmuseet är vi och ingen annan, hällristningsmuseet är liktydigt med föreningen och kan inte tas över av någon annan. Vi startade på egen hand, har alltid arbetat på egen hand och kommer att fortsätta arbeta på egen hand. Där vi i föreningen finns finns också Hällristningsmuseet. I det brev vi fick för några månader sedan angavs att ”Lokalerna skall genomgå renovering” (något vi i föreningen gjorde redan 1993) och efter renoveringen ”skall verksamheten övergå i kommunal regi”. Detta faller på sin egen orimlighet, ingen kan ta över vår verksamhet. Om ”kommunal regi” avser stadsmuseet så har de redan detta i uppdrag och kan därför inte ta över vår verksamhet. Vi har nämligen samma verksamhet vilket framgår tydligt av policyn från 1997. Den enda skillnaden mellan föreningen och stadsmuseet är att föreningen ska driva verksamheten i anslutning till ristningarna men den övergripande verksamheten är redan uppdragen åt stadsmuseet. Det finns alltså ingen verklighetsförankrad anledning till att vi a) skulle konkurrera om någon verksamhet eller b) kan överlåta verksamheter åt varandra. Vad stadsmuseet har missat i alla dessa år är att så länge föreningen finns i Brunnshotellet kan de ge oss uppdrag eftersom de har det primära ansvaret och vi det sekundära just när det gäller hällristningarna. Detta har de inte gjort av någon anledning men vi har gjort arbetet ändå för egen räkning, något de sannolikt inte känner till och som vi inte har någon skyldighet att redovisa. Däremot har vi sedan vår tillkomst behandlats som konkurrenter, något vi har väldigt svårt att förstå.

 

Föreningens verksamhet kan ingen ta över, den är vår egen och vi styr över den själva. Både Kultur och Fritidsnämnden och stadsmuseet verkar tro att vår verksamhet går ut på att driva ett museum för turister men de kan inte ha mer fel, inte heller är vårt syfte att driva teaterverksamhet vilket somliga verkar tro. Att driva museet har alltid varit sekundärt i vår verksamhet, museet har varit vårt ansikte utåt men föreningens verksamhet, mål och syften tvivlar jag på att de ens känner till. Vad är det då för verksamhet som ska tas över i ”kommunal regi”? Att driva museet naturligtvis men detta har vi en kommunal samarbetspolicy på att ingen annan än vi ska göra, en policy kommunen sannolikt glömt bort att den finns. Återigen vet inte den ena handen vad den andra gör inom kommunen. Beslutet att säga upp vårt uppdrag är alltså i princip ogiltigt enligt kommunens egna överenskommelser och policies. Att vi inte ska driva museet på kommunalt uppdrag kan de säga upp om de vill men att vi inte ska få vara kvar i huset kan de inte besluta om utan att bryta sina egna regler. Det vi har skrivit på är dels ett uppdrag (att driva den museiverksamhet vi drivit på egen hand sedan 1994) och dels ett nyttjanderättsavtal om att få vara i huset (som vi redan har i uppdrag enligt den policy som skrevs 1997). Att säga upp den ena är inte att säga upp den andra men så verkar det vara i det brev vi fick att skriva under. Märkligt nog skriver vi samtidigt under på att säga upp nyttjanderätten till ”förrådsbyggnader i Norrköpings kommun”. Här kliar vi oss lite i skallen och undrar vad de menar, att de inte vill ha kvar oss i Brunnshotellet är en sak men att vi inte skulle ha tillgång till några som helst förrådsbyggnader inom kommungränsen? Vad har det med saken att göra? Vill kommunen ha bort föreningen helt ur Norrköping? Så ser det ut och vi undrar varför, i synnerhet med tanke på att kommunen sedan 2013 lovat hjälpa oss med förrådsutrymmen som vi hittills inte fått någon hjälp med alls.

Hur som helst så är hällristningsmuseet i Himmelstalund stängt nu och kommer troligtvis inte att öppna igen på samma plats. Om någon öppnar huset som museum igen så är det inte hällristningsmuseet utan något annat.

Så vad händer nu då?
Ja, föreningen finns ju naturligtvis kvar som vanligt med skillnaden att vi inte kommer att husera i Brunnshotellet efter december 2016. Planer finns för vår fortsatta verksamhet i andra lokaler dock och föreningens arbete kommer att fortsätta som vanligt. Föreningen som sådan är inte beroende av en specifik geografisk plats även om närheten till de hällar och det område vi är satta att övervaka naturligtvis har underlättat. Vi kommer att fortsätta med guidningar och forskning och vi kommer även fortsatt ha koll på vad som planeras i byggnadsväg. Vår uppgift är att bevaka och bevara vår forntida kulturmiljö och det kan ingen kommun hindra oss från att göra genom att ta ifrån oss en lokal de själva sagt att vi ska ha tillgång till.

 

I samband med uppsägningen av det kommunala uppdraget hade jag i egenskap av ordförande ett samtal med stadsmuseets chef om vad som händer och vad som händer sen. Det var ett intressant samtal och jag kan bara uttrycka hur mycket jag önskat att liknande samtal skulle ha hållits tidigare. Vi kommer att ha fler samtal i en snar framtid där vi ämnar diskutera hur vi i föreningen och stadsmuseet skulle kunna arbeta sida vid sida eller kanske rentav tillsammans i framtiden, dvs så som det alltid varit tänkt att fungera. Jag nämnde tidigare muntliga överenskommelser och det finns en sådan vi är väldigt spända på att få veta hur det artar sig med nu. Det har nämligen alltid sagts från stadsmuseets håll att vi i framtiden ska vara en central del i det forskningscenter som planeras i Himmelstalund. Vi hoppas ju naturligtvis att detta inte bara var tomma ord men det får framtiden utvisa. Muntliga avtal och överenskommelser är lite.. osäkra kan man väl säga, det har ju kommunen visat nu om inte annat. I framtiden kommer vi sannolikt inte att lita på annat är skriftliga överenskommelser oavsett vem det gäller. Det är tråkigt att ärlighet har blivit så sällsynt.
Vi kommer att informera om föreningens fortsatta verksamhet här på hemsidan så håll ett öga öppet.. Passa på att bli medlem och hjälp oss att hålla igång även i framtiden, det finns mycket att göra och ju fler vi är desto starkare blir vi.

För Sverige i Forntiden

Om klagomål – del två

Skrivet 3 juli 2015 | Kommentering avstängd

Återigen har vi drabbats av en ”anonym avsändare” som klagar på oss via kommunen. Den här gången handlar det om våra öppettider. Det påstås av denna anonyma anmälare att vi inte har haft öppet i maj. Inget kunde vara mer fel. Museet har i maj 2015 haft öppet följande tider:

Tis 19/5, Tors 21/5, Lör 23/5, Tis 26/5 samt Tors 28/5.
Under dessa dagar har skylten stått utanför fullt synlig och dörren har stått på vid gavel trots kylan. Lördagen 30/5 skulle vi ha haft öppet men drabbades av sjukdom och kunde därmed inte ha öppet. Tyvärr kunde vi inte få upp ett meddelande om detta på grund av olika omständigheter men att vi inte skulle ha haft öppet i maj är en osanning. Vi ber vår anonyme anmälare att vara lite mer uppmärksam i framtiden och snälla, kontakta inte kommunen om sådant. Kontakta oss istället. Kommunen kontaktar man om man är fientligt inställd till föreningen, föreningen kontaktar man om man vill ha information och vara behjälplig.

Vi börjar misstänka att någon har ett horn i sidan till oss och vill oss illa på grund av alla dessa anonyma anmälningar via kommunen samtidigt som inga av dessa klagomål når oss direkt. Det här är naturligtvis väldigt tråkigt eftersom vi jobbar hårt på att vara ett museum och en förening för alla forntidsvänner. Vi hoppas att vår anonyme avsändare i fortsättningen kontaktar oss istället för kommunen. Vet man att det är föreningen man vill klaga på borde man förstå att kommunen inte kan besvara klagomålen.

Intern utredning om Kv. Höken (Hultet)

Skrivet 21 september 2014 | Kommentering avstängd

Norrköping är en stad där det händer saker ibland, vi är en stad med behov av bostäder bland annat och varje gång det ska byggas i staden så är föreningen framme och kontrollerar fornminneshalten i området. De flesta bostadsbolag är ganska duktiga på att kontrollera marken de ska bygga på men det finns flera led i kedjan som vi inte alltid litar på. Detta är helt i enlighet med föreningens mål och syften (även om vi ibland får höra att det inte ligger på vårt område).

Ett av de områden som är aktuella för bygge nu är Kv. Höken eller Hultet allmänt kallat, ett område i utkanten av Kneippen mot Klockaretorpet.
Riksantikvariens fornsök säger att det inte finns några fornminnen här förutom en milstolpe från 1700-talet. Denna såg vi ingenstans dock. Källorna ger oss ingen information om hällristningar på platsen trots att omgivningarna innehåller en del ristningar på samma höjdnivå. Vid förfrågningar till behörig personal på kommunen har vi fått veta att det inte finns några fornminnen där och absolut inga hällristningar. Vi har också fått höra att vi inte får kontrollera området. Ingen verkar ha varit där och tittat då rapporter saknas i arkiven. Naturligtvis blir vi nyfikna och självklart åker vi dit och tittar själva. Det hela började för några år sedan då ett boende planerades på platsen och efter en tids stillestånd i ärendet visade det sig att NT skrev om en mamma som sopat berget och hittat bilder.  Bilder fanns i tidningen och vi kontaktade stadsantikvarien med frågor om underlag och bilddokumentation. Vi fick inget svar. Då åkte vi ut och tittade själva.

Vi lade upp arbetet så att vi först tittade i dagsljus och sedan i mörker med släpljus. Vi skapade oss en överblick över området och tittade på kartor och i fornsök efter andra platser med ristningar, fornminnen och annat av intresse. Vi tog reda på höjd över havet och gjorde jämförelser med omgivningarna. Naturligtvis kollade vi alla källor vi kunde få tag i utan resultat.

På platsen hittade vi de bilder som sopats fram. ”Sopats” är dock en underdrift då stora delar av gräsmattan och torven var undanvikt. Detta är ett kraftigt brott mot fornminneslagen men vi hoppas att straffet uteblir då platsen ändå ska exploateras. Kom ihåg det om ni ska ut och leta bilder själva; man får inte blottlägga berget utan experthjälp och tillstånd från riksantikvarieämbetet och/eller länsstyrelsen.

Bilderna vi hittade var inte forntida i den bemärkelsen att de härstammar från brons- eller järnålder. Sannolikt är de ganska nya och härstammar från 1800 eller 1900-tal men de kan vara äldre. Norrköping är en gammal stad och människor i alla tider har lämnat spår efter sig i berget i form av namn, initialer, symboler och bilder. Vem som lämnat dessa märken vet vi inte men nu är de dokumenterade i alla fall. Vi drar också slutsatsen att ingen har dokumenterat detta berg då all mossa och torv ligger orörd över hela berget.

Bilderna föreställde bland annat hus, en triangel och några bokstäver / initialer. (C N och eventuellt namnet ÅSA)
De är grovt huggna sannolikt med järnredskap eller liknande. Berget i fråga är väldigt skrynkligt och det har troligtvis stelnat väldigt fort när det begav sig, man kan nästan se flödet. Berget är väldigt rikt på vit kvarts och kanske kan ett forntida folk där ha hämtat kvarts till redskap. Det finns isräfflor i området men de är inte ristade så vitt vi kan se. Berget är i ganska dåligt skick och om det har funnits ristningar där är de sannolikt inte upptäckbara längre. Kvartsstråken kryper upp ur berget och har förstört den eventuellt släta yta som hällristaren föredrog. Generellt sett vet vi att hällristarna inte ristade på så kvartsrika berg då de tenderar att vara spröda runt kvartsstråken och lätt spricker sönder. Själva kvartsen går heller inte att rista i.

Vi skulle gärna vilja veta lite mer om Hultets historia, vem som bott där och när osv så kanske vi kan få reda på vems initialerna är. Berget kommer att försvinna under ett seniorboende inom något år men vi tycker att även modern historia är värd att bevara om möjligt. Föreningens slutsats är att berget vid Hultet inte innehåller några synliga hällristningar förutom de dokumenterade som är ifrån modern tid. Vi kontrollerade även all öppen bergyta i den närmaste omgivningen utan några tydliga spår av hällristningar. Vad som finns under torven vet vi dock ingenting om men vi hoppas att exploatören i fråga tar sitt kulturella ansvar och tar reda på det innan bygget tar sin början.

Vi bifogar bilderna nedan så får ni göra er egen bedömning. Vi har även tillgång till färgfiltrerade bilder vid förfrågan.

 

0102

Om klagomål

Skrivet 1 mars 2014 | Kommentering avstängd

Under sommar och höst 2013 samt redan nu på våren (eller snarare den tidiga snöfria vintern) 2014 har föreningen fått ta del av en del klagomål på områdets skötsel. Klagomålen har förts fram till oss via Kultur och Fritidsnämnden.

Det här tycker vi naturligtvis är tråkigt, ingen vill väl ha klagomål men det är inte bara dessa som är tråkiga. Vi i föreningen vill ju självklart att de som har åsikter om oss, vår verksamhet eller vårt föreningsutrymme ska framföra dessa till oss direkt och inte till kommunen. Jag ska försöka förklara hur vi tänker runt detta.

Vi i FFiN är en samling glada amatörer som driver ett museum ideellt på vår fritid. Att vi är ideella betyder att vi inte har några ekonomiska resurser förutom våra medlemsavgifter och intäkterna från våra guidade visningar. Sedan några år tillbaka beslutade Norrköpings kommun att dra in alla föreningsbidrag så vi har inte längre detta bidrag kvar. Vi har inga anställda på museet och ingen fast personal, alla som sköter verksamheten gör detta utan ersättning på sin fritid. På den tiden gör vi vårt yttersta för att hålla området i gott skick, inte bara för att det står i vårt nyttjanderättsavtal utan för att vi vill ha en trevlig museipark att erbjuda våra besökare. Vi ser gärna att våra besökare tar en picknick i parken och då vill man ju ha det snyggt och fint. Om någon tycker att det ser illa ut så vill vi naturligtvis veta det.

Kommunen driver inte skötseln i området runt museet, därför känns det inte bra att klagomålen riktas till kommunen. På Kultur och Fritidskontoret har de fullt upp med en mängd saker och att belasta dem med synpunkter på det område vi har hand om känns lite felriktat då det tar upp deras tid i onödan. Det skulle underlätta för alla inblandade om klagomål och synpunkter riktades direkt mot oss istället.

Förutom att det är trist att få klagomål så är det glädjande att så många uppenbart bryr sig  om att vårt museiområde ska se propert ut. Men när vi tittar på vad klagomålen och synpunkterna handlar om så blir vi lite förbryllade. Låt oss titta på de vanligaste..

Vid kortsidan av museet mot hundrastgården ligger en halv trädstam mot väggen. Denna har fått höra är ”skräp”.
Detta är inte vilken trädstam som helst utan den har en speciell historia. Trädslaget är ek och stammen är väldigt gammal. Den har donerats till föreningen av kommunen så det här är absolut inget ”skräp”. I Norrköping byggde DeGeer (ni vet han som är känd för textiltillverkningen som egentligen borde tillskrivas Petter Speet eftersom DeGeer sysslade med en hel del annat än textil) skepp i Norrköping. Vi var kända för vårt skeppsvarv som försåg Svenska flottan med kvalitetsskepp av just ek. Förutom DeGeer har många kungar och andra högdjur planterat enorma ekbackar runt om i landet för just skeppsbyggen, Norrköping är känt för sina många ekbackar som idag är skyddade av lag. Den ek som ligger utanför vårt museum hör till denna skeppsbyggande era i Norrköping. Vissa tycker att det är onödigt vetande men vi i FFiN tycker att historia är nödvändigt och för oss och alla andra historieintresserade är den här halva ekstammen allt annat än ”skräp”.

I vår museipark står mot parkeringsplatsen en liten byggnation av grenar och kvistar. Denna har vi fått höra är en ”rishög”.
I föreningen sysslar vi ibland med experiment då vi bygger saker eller syr kläder och liknande. Ni kanske har varit med om våra matlagningsstunder då vi lagar mat på forntida vis? Den här byggnaden är ett av dessa experiment då vi försökte oss på att bygga en enklare hydda. Den står kvar som ett minne av detta, dels för att visa vad vi har gjort och dels för att se hur länge den håller. Den har stått i många år nu med lite lättare putsning och omsorg och den här hyddan är inte ens i närheten av hur de riktiga hyddorna byggdes i forntiden. Man kan alltså säga att experimentet inte är färdigt än. På våra aktivitetsdagar använder vi hyddan och då fixar vi till den lite extra. Vi använder den alltså och det rör sig inte alls om någon ”rishög”.

Sen kommer det in synpunkter som vi förstår lite bättre. En av dessa är vår båtvagn som ligger bakom vår långbåt. Den här vagnen använder vi när vi ska frakta vår båt till vatten, båten är oerhört tung och det krävs många personer för att förflytta den även med hjälp av vagnen. Vi låter båten ligga utanför vagnen av olika skäl, dels vill vi framhäva båten som den är och dels vill vi inte att båten ska fastna på vagnen som är av stål och lätt kan rosta eller sjunka ned djupt i den leriga jorden utanför museet. Vi har dock ingen tillgång till förvaringsplats till vagnen och därför får den stå i närheten av båten, bakom huset. Om någon vänlig själ råkar ha en garageplats över till vår vagn och vill hyra ut den billigt till oss så kan vi flytta på den men tills vi har ett garage så får den stå kvar där den står.

Sen finns det saker som vi i föreningen inte kan styra över och som även vi tycker är tråkigt. Vår park får stå ut med mycket skräp och det är inte lätt att hålla helt rent hela tiden men vi gör vad vi kan. Utanför museet går den gamla sträckningen av E4:an som används flitigt av förbipasserande dagligen. Tyvärr finns det människor i trafiken som tycker att det är okej att kasta skräp ut genom bilfönstret, detta skräp hamnar tyvärr ofta hos oss. Det finns även förbipasserande hundägare som tycker att vår park är lämplig att kasta sina hundbajspåsar i. Sen finns det en byggnad till i området: Brunnsalongen. Denna hyrs ut av kommunen till bröllop, begravningar, födelsedagar och liknande tillställningar. Tyvärr delas det ut bristfällig information om vad som ingår i detta hyresavtal när det gäller vilket område som får nyttjas och hur det ska skötas. Man är också dålig på att städa upp efter sig rent generellt. De som hyr Brunnsalongen råkar tyvärr ofta glömma sitt skräp i vår park. De flyttar gärna på våra bord och bänkar och festar gärna loss i vår park trots att denna inte ingår i hyresavtalet med kommunen. Eftersom vi är ansvariga för områdets skötsel (runt museet) så får vi ta del av de klagomål som rör dessa saker som vi inte kan styra över. Det är inte vårt fel lika lite som det är kommunens men vi får bära hundhuvudet för hur det ser ut och det tycker vi är tråkigt. Vi ser det som ett gemensamt samhällsansvar att inte kasta skräp i naturen och vi plockar undan så gott vi kan och hinner men då vi fortfarande är en ideell förening så kan vi inte vara på plats varje dag och städa upp efter andra. Detta gäller i synnerhet före och efter museets öppettider på höst och vår.

Vi förstår att det ser illa ut med allt skräp, vi tycker samma sak och vi tycker att det är tråkigt att vi ens ska behöva städa upp efter slarviga människor när vi försöker hålla fint. Den som går förbi och tycker att det ser illa ut får gärna hjälpa oss att hålla skräpet borta, det finns soptunnor i området och i parken som ni gärna får hjälpa oss att fylla med detta skräp. Men klaga inte på oss för att vi inte hinner och klaga inte till kommunen utan till oss om ni ändå vill framföra era synpunkter. På så sätt kan vi få en trevligare miljö tillsammans och en mycket trevligare stämning.

Mvh
Styrelsen

Invigning X 2

Skrivet 26 maj 2013 | Kommentering avstängd

Den 25/5 invigdes den nya utställning som Norrköpings Stadsmuseum byggt i Hällristningsmuseet.

Medverkande var Intendent Bonnie Festin som skött om bygget, stadsantikvarie och stadsmuseets tf. chef Bror-Tommy Sturk, arkeolog och doktorand Per Nilsson som skrivit basmaterialet till utställningen och invigningen sköttes av vår egen hedersmedlem fd. stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz. Många fler var naturligtvis där, idel tunga namn inom branschen, ingen nämnd ingen glömd. Representanter för föreningen var naturligtvis också närvarande. Vi fick också besök av författaren och föreningsvännen Jan Ekermann och hans medeltidsgäng som befann sig i krokarna vid Borgs säteri på en av stadsmuseets guidningar.

Invigningen avslutades med en guidning för den som ville, vi blev ett muntert gäng på 5 personer som begav oss åstad ut på fältet i blåsten.

Samma dag var även inledningen för årets säsong vilket var ett lyckligt sammanträffande. 2013 är ett fint år för FFiN eftersom vi fyller 20 år i år hipp hipp! Något speciellt är dock inte planerat för året då vi har haft fullt upp med en hel del annat under höst, vinter och vår och därför inte hunnit planera något. Nästa år fyller dock Hällristningsmuseet 20 år och då hade vi tänkt hitta på något lite extra.

Invigning X 2 heter ju inlägget och invigning nr 2 är naturligtvis invigningen av vårt nya projektrum som stod färdigt bara några dagar före den stora invigningen. Vi har nu satsat lite extra på att visa upp Pryssgården och vi tror att vi har lyckats ganska bra, kommentarer under den stora invigningen antydde att den är sevärd. Liksom stadsmuseets utställning som för övrigt heter ”Hällristningar vid vägen” (och som Bror-Tommy även lite fyndigt tillagt ”som var i vägen för vägen” syftande till Herrebroristningarna som riskerade att sprängas bort när den nya E4:an skulle byggas i början av 90-talet och som är upphov till FFiN’s själva existens) är vårt projektrum skapat för att bilda diskussion. En utställning som säger allt är en dålig utställning. Man ska fundera lite och komma på frågor för att dels ta reda på mer själv och dels ställa frågor och skapa diskussion. Detta finns det nu mycken möjlighet till på Hällristningsmuseet.

Vi hoppas att vi får många besök i Himmelstalund i sommar och därtill många nya medlemmar.

Kulturnatten 2012

Skrivet 28 september 2012 | Kommentering avstängd

Hällristningar i släpljus!


I årets kulturnatt medverkar vi med en visning av Himmelstalunds hällristningar i släpljus. Samling vid Himmelstalundsbadets parkering kl 21.00. Eftersom det är kulturnatt tycker vi att detta evenemang ska vara helt gratis för dig som besökare. Det kan vara bra att tänka på dom allt kyligare kvällarna samt den beryktade vinden på himmelstalundsfältet så klä dig därefter.

O.B.S. Tyvärr har vi en ändring i programmet. På grund av ombyggnad av museet kan vi tyvärr inte visa upp någon utställning som utlovats i programmet för Kulturnatten. Vi kommer dock att finnas i Hällristningsmuseet mellan 19.00 och 20.45 i vår museebutik för att besvara frågor och ha det allmänt trevligt.

Arkeologidag 2012

Skrivet 26 augusti 2012 | Kommentering avstängd

Arkeologidagen 2012 innebar två saker för Norrköping. Stadsmuseet hade en visning av utgrävningen i kvarteret Mjölnaren där man hittar nya saker från stadens historia. På Himmelstalund hade föreningen guidning på hällarna och kommunen visade hur fornminnesvård går till. Dagen innebar ca 50 besökare på Himmelstalund. Många hade mycket frågor om både hällristningar och historia samt mycket annat, andra var nöjda med att lyssna. Vi hoppas att alla fick ut något av dagen och tackar alla som kom.

GuidningFöreningens guide för dagen, Larry, visar långskeppen och berättar alternativa teorier.

VårdArkeologen Theres tvättar och målar björnspåret, påhejad av fd. stadsantikvarie Ann-Charlotte Hertz.

Hällristningsvård i Hageby.

Skrivet 16 augusti 2012 | Kommentering avstängd

Igår tog Larry ”semester” från museet för att åka med Therese Furuskog till några hällristningslokaler i Hageby och assistera henne vid vården av dessa. Dom aktuella lokalerna var RAÄ 28, RAÄ 50 och RAÄ 30. Samtliga i S:t Johannes socken. Det handlar det om 2 hällar intill Vrinneviskolan ner mot hagebygatan och 1 häll på andra sidan Hagebygatan mellan bensinmacken och rondellen som Navestadsgatan börjar vid. Mer om dagen och även lite bilder finns på Theres blogg och inom kort även på Larrys´s blogg.

Oppeby – Släbro

Skrivet 12 augusti 2012 | Kommentering avstängd

En dag i Augusti for föreningen åstad till Nyköping, närmare bestämt till Oppeby och Släbroristningarna.

Dessa ristningar är ganska nyupptäckta, en informationsskylt berättar att de upptäcktes 1983 vilket får anses vara ganska sent för en så pass öppen häll. De bilder som möter oss liknar inget vi hittills sett. Här finns inga skepp eller yxor, inga människor eller djur, inget som känns bekant går att hitta här förutom något enstaka hjulkors och en mängd skålgropar. Istället möts man av ramfigurer med sicksackmönster och prickar. Många av dem liknar närmast nyckelpigor eller insekter och några påminner om ceremoniella ansiktsmasker från Afrikanska kulturer.

Släbroristningen är uppdelad i tre hällar. Den första man kommer till är imålad med röd färg som sakta bleknar bort, dessa går fortfarande att se ganska bra men när färgen så småningom försvinner kommer man att få svårt att se dem. Den andra hällen man kommer till är till viss del ifylld med vit färg som är lite lättare att se. Även dessa ristningar är dock bleka i färgen och själva hällens struktur gör dem svåra att upptäcka. Det grå berget är strimmigt i rött och vitt och påminner om en gammal trasmatta. Denna typ av häll brukar vanligtvis inte vara ristad så att dessa ristare ändå valde denna häll är lite udda. Kanske såg man en betydelse i den vackra strukturen som kanske till och med var avgörande för placeringen? På den tiden, man gissar att de härrör från bronsåldern men öppnar för en möjlig datering till för ca 4000 år sedan, var hällarna en udde som stack ut i det omslutande vattnet som då bör ha stått ca 15-20 meter högre än idag. Man kan själv tänka sig hur vattnet som sköljde över berget förstärkte färgspelet i den vackra fältspaten.

Vilken kultur kan ha tillverkat dessa enastående ristningar, är det verkligen samma som har gjort bilderna i Tanum, Nämforsen och Himmelstalund? Det är svårt att tänka sig när man ser dem. När man betraktar dessa bilder så får man känslan av att de utgör ett helt annat språk.

Olika hällbildslokaler kan ibland uppfattas som olika dialekter av samma språk, det finns en grundläggande struktur men alla områden har ju olika stilar. Här pratar vi inte om dialekter utan om olika språk. Man funderar över hur riter eller ceremonier kan ha sett ut runt dessa bilder, vilka gudar har dyrkats här? Ska man ens tolka dem som rituella bilder?

Vanligtvis brukar man först tolka hällristningar efter deras innebörd, vad de liknar och hur de skulle kunna tolkas i en helhet. Här undrar man om dessa bilder föreställer något som folket här har sett och i så fall vad?

Vad dessa bilder föreställer kommer vi kanske aldrig att få reda på, vika som gjort dem och varför förblir ett mysterium. Vi får nog nöja oss med att betrakta dem i sin egen skönhet och låta tankarna fara som de vill. Den som vill se något alldeles fantastiskt rekommenderas ett besök till Oppeby. Området är inte svårt att hitta och det finns kaféer och affärer i närheten om man inte vill ta med picknickkorgen.

 

Tack till arkeolog Theres Furuskog som följde med på resan.
Alla fotografier tillhör FFiN.

Bilder i solnedgången

Skrivet 12 augusti 2012 | Kommentering avstängd

 Ibland har man tur, vädret är rätt och solen ligger i rätt riktning och man råkar vara på rätt plats i rätt tid. Lyckas man få till alla dessa saker så kan det hända att man får uppleva ett magiskt ögonblick. På en av våra guidningar dök detta skepp oväntat fram ur berget och överraskade oss.

Lite svårt att se då det inte är ifyllt och ännu svårare att hitta igen. Sanningen är att jag har letat efter det i två år nu utan framgång. Härom veckan var vi ute och letade ristningar med hjälp av släpljus. Två från föreningen och två arkeologer men ingen lyckades hitta detta skepp. Att bilder finns på hällarna som inte är ifyllda vet vi, alla fylls nämligen inte i medvetet. De flesta har vi dock koll på då det finns register över alla dokumenterade ristningar. Detta skepp är dock nytt och ingen dokumentation finns över det. Det finns fler som inte dokumenterats, en del kan man undra varför då ristningar runt omkring finns avtecknade.

Då jag inte lyckats återupptäcka detta skepp på mina guidningar så visar jag istället upp det här för allas beskådan. Med lite tur kommer jag att hitta det igen och då ska det dokumenteras tillsammans med alla andra nyfynd som gjorts det senaste året.

Detta visar att man inte behöver förstöra ristningsytorna genom att riva upp grästuvor och utsätta hällarna för onödig skaderisk. Det finns en lag om vad man får och inte får (Lag (1942:350) om fornminnen) som vi förväntar oss att alla ska respektera och följa. Tyvärr respekteras inte denna lag på Himmelstalund. Man grillar på hällarna, ibland direkt på bilderna, och man låter sina barn hugga och måla som de vill. Detta är dock en mycket verklig lag med högst verkliga konsekvenser och alla brott mot den anmäls till polisen. Hällristningarna är skyddade fornminnen. I ca tre tusen år har de legat här och vi vill att det ska fortsätta att finnas här.

Som en jämförelse skulle man kunna ställa frågan om någon skulle kunna tänka sig att spränga Egyptens pyramider, smälta ned Tutankhamons mask, välta och förstöra Stonehenge eller asfaltera Nascafälten? Troligtvis inte. Om man då tänker på att våra hällristningar är lika gamla som några av pyramiderna.. då förstår man bättre vad det är vi har här. Det finns en märklig uppfattning om att Sverige inte har någon kultur och det som finns här inte är värt något. Betänk då att smycken med skandinavisk bärnsten har hittats i egyptiska gravar. De visste att uppskatta vår kultur så varför gör inte vi det? Området runt Himmelstalund har varit bebott av människor sedan jägarstenåldern, kulturen har varit högst levande här i området i nära tio tusen år. Jag har svårt att se hur en grillad köttbit kan vara värd att rasera det arvet.

De fornminnen som fortfarande kommer fram ur berg och jord gäckar oss fortfarande i det att vi inte förstår vad de betyder, vilka gjorde dem och varför, hur användes de osv. Vi vet ingenting om detta och om vi inte tillåts bevara dem för framtida forskning så kommer vi aldrig att få veta det heller. Tänk på det nästa gång ni tar med era barn till hällarna; förstörelse är olaglig och brottet belagt med vite. Himmelstalund är ett parkområde där allemansrätten gäller. Man får dock inte elda eller grilla på berg enligt allemansrätten och inte förstöra fornminnen enligt lag. Det finns områden anpassade för grillning, snälla använd dessa istället för att förstöra hällarna.

older posts »

Senaste Artiklar

Tag Cloud

Museet

Meta

FFiN – Blogg is proudly powered by WordPress and the SubtleFlux theme.

Copyright © FFiN – Blogg