Oppeby – Släbro

Skrivet 12 augusti 2012

En dag i Augusti for föreningen åstad till Nyköping, närmare bestämt till Oppeby och Släbroristningarna.

Dessa ristningar är ganska nyupptäckta, en informationsskylt berättar att de upptäcktes 1983 vilket får anses vara ganska sent för en så pass öppen häll. De bilder som möter oss liknar inget vi hittills sett. Här finns inga skepp eller yxor, inga människor eller djur, inget som känns bekant går att hitta här förutom något enstaka hjulkors och en mängd skålgropar. Istället möts man av ramfigurer med sicksackmönster och prickar. Många av dem liknar närmast nyckelpigor eller insekter och några påminner om ceremoniella ansiktsmasker från Afrikanska kulturer.

Släbroristningen är uppdelad i tre hällar. Den första man kommer till är imålad med röd färg som sakta bleknar bort, dessa går fortfarande att se ganska bra men när färgen så småningom försvinner kommer man att få svårt att se dem. Den andra hällen man kommer till är till viss del ifylld med vit färg som är lite lättare att se. Även dessa ristningar är dock bleka i färgen och själva hällens struktur gör dem svåra att upptäcka. Det grå berget är strimmigt i rött och vitt och påminner om en gammal trasmatta. Denna typ av häll brukar vanligtvis inte vara ristad så att dessa ristare ändå valde denna häll är lite udda. Kanske såg man en betydelse i den vackra strukturen som kanske till och med var avgörande för placeringen? På den tiden, man gissar att de härrör från bronsåldern men öppnar för en möjlig datering till för ca 4000 år sedan, var hällarna en udde som stack ut i det omslutande vattnet som då bör ha stått ca 15-20 meter högre än idag. Man kan själv tänka sig hur vattnet som sköljde över berget förstärkte färgspelet i den vackra fältspaten.

Vilken kultur kan ha tillverkat dessa enastående ristningar, är det verkligen samma som har gjort bilderna i Tanum, Nämforsen och Himmelstalund? Det är svårt att tänka sig när man ser dem. När man betraktar dessa bilder så får man känslan av att de utgör ett helt annat språk.

Olika hällbildslokaler kan ibland uppfattas som olika dialekter av samma språk, det finns en grundläggande struktur men alla områden har ju olika stilar. Här pratar vi inte om dialekter utan om olika språk. Man funderar över hur riter eller ceremonier kan ha sett ut runt dessa bilder, vilka gudar har dyrkats här? Ska man ens tolka dem som rituella bilder?

Vanligtvis brukar man först tolka hällristningar efter deras innebörd, vad de liknar och hur de skulle kunna tolkas i en helhet. Här undrar man om dessa bilder föreställer något som folket här har sett och i så fall vad?

Vad dessa bilder föreställer kommer vi kanske aldrig att få reda på, vika som gjort dem och varför förblir ett mysterium. Vi får nog nöja oss med att betrakta dem i sin egen skönhet och låta tankarna fara som de vill. Den som vill se något alldeles fantastiskt rekommenderas ett besök till Oppeby. Området är inte svårt att hitta och det finns kaféer och affärer i närheten om man inte vill ta med picknickkorgen.

 

Tack till arkeolog Theres Furuskog som följde med på resan.
Alla fotografier tillhör FFiN.


Responses are closed for this post.

Senaste Artiklar

Tag Cloud

Museet

Meta

FFiN – Blogg is proudly powered by WordPress and the SubtleFlux theme.

Copyright © FFiN – Blogg