Tro inte på allt du läser på internet

Skrivet 01 augusti 2017

Kära forntidsvänner, vi lever i en tid då informationsflödet och tillgänglighet till information är större än någonsin i modern historia. Det många glömmer är dock att kontrollera trovärdighet och var informationen kommer ifrån, vilket syfte den framlagts osv. All information är inte bra information.

 

Vi på FFiN har som ett av våra syften att sprida kunskap, vi vill skapa nyfikenhet och vilja att lära sig mer. En av våra tidigaste kampanjer, några kanske minns den, var att sprida informationen om att vikingarna inte hade horn på sina hjälmar men på bronsåldern fanns det hornhjälmar, mest sannolikt ceremoniella föremål. Reaktionerna på denna kampanj var enorma, vi har aldrig sett så många häpna, överraskade och inte minst besvikna uttryck. Vikingarnas hornhjälmar är en produkt av 1800-talets nationalromantiska fantasier om hjältekrigaren och några hornhjälmar från vikingatiden har aldrig återfunnits. Detta betyder dock inte att de aldrig har funnits, bristen på bevis är inte bevis i sig självt som bekant. Hade vikingarna haft behornade hjälmar hade förmodligen åtminstone en hittats med tanke på hur många vikingar som fanns men det är fortfarande inte 100% säkert att de inte har funnits. Hornhjälmar från bronsåldern har dock hittats, två stycken dessutom.

 

Detta bevisar hur lite många egentligen vet och hur lätt det är att tro på myter. Idag sprids väldigt mycket information som är direkt felaktig. Informationen baseras ofta på en stark vilja om att det ska vara en sanning men det räcker inte. Jag har personligen lång erfarenhet av internetforum och diskussionssidor på nätet där myter och skrönor om vikingar flödar fritt. Ett starkt gemensamt drag i dessa forum är att många verkligen anstränger sig för att bevisa sina historier, inte sällan hänvisas till skrifter från 1800-tal och tidigt 1900-tal då nationalromantiken fortfarande levde starkt även i många vetenskapliga led. Ett verk som ofta hänvisas till är Wärend och Wirdarne av Gunnar Olof Hyltén- Cavallius. Där framläggs bevis som säger att asatron varit levande långt in i modern tid. Detta verk, som utkom i två delar, skrevs dock 1863 resp. 1868, dvs mitt i den massiva nationalromantiska vågen av hjältevikingar som knäböjer vid sina medeltida långsvärd med behornade eller bevingade hjälmar och prydliga saxiska mustascher och långt gyllene svallande hår. Bevisen som förs fram var säkert enligt dåvarande uppfattning om vikingar men det mesta som förs fram där har sedan dess bevisats vara felaktigt. Den som dock letar efter bevis för sin teori hittar snart sina bevis i detta verk bland annat. Man får nog förutsätta att gammal är bäst om man ska forska på det viset. Mycket av den gamla litteraturen är fortfarande giltig och ofta mycket viktig även i modern forskning men bara faktumet att en text är gammal betyder inte per automatik att den är rätt.

 

På föreningen träffar vi som bekant ganska många turister. Något väldigt vanligt är att vi får frågor om vikingar när vi visar upp hällristningar. Kännedomen sträcker sig till att vikingarna levde för väldigt länge sedan och hällristningarna är ju gamla så det är nog ungefär samma sak. Vikingarna är ju kända för sina runstenar och hällristningar är ju nästan samma sak. Tyvärr är det så illa med historiekunskaperna i Sverige idag. En hällristningsfigur med svärd, yxa eller spjut måste ju vara en viking inte sant? Om figuren dessutom är väldigt stor så måste det ju vara en gud och de enda gudar många verkar känna till ur den vikingatida gudaskaran på 48 individer är Tor och Oden. En stor figur med ett spjut måste ju vara Oden, vem skulle det annars vara?

Att det skulle kunna vara en jaktgud eller en jägare eller kanske en framstående krigare som utfört något extra heroiskt från sten- eller bronsålderns jägarkultur (vilket det sannolikt är) är en teori som aldrig faller i god jord. Nej, det är en prototyp eller föregångare till den gud vikingarna tillbad dygnet runt och hela tiden. Dessa människors ”kunskaper” om vikingatidens heliga ritualer är ibland fullständigt makalös. Som guide måste man ju fråga var de hittat den informationen och föga förvånande blir svaret som oftast Wikipedia eller något annat fritt-för-alla-att-skriva-i-forum. Några vetenskapliga teorier intresserar dem inte, jag som guide har ju ingen aning om nånting ju. Lite väl ofta får man rådet att googla om man vill veta något. Utgångspunkten är alltså att jag som guide inte vet någonting alls. Vilken utbildning jag har eller vilka erfarenheter, vilken forskning jag bedrivit eller hur länge eller tillsammans med vem är fullständigt irrelevant. Det här är ganska störande även om det samtidigt kan vara ganska roande.

 

”Rör inte min viking” är parollen för dessa människor. Illusionen om vikingen eller vikingatiden är viktigare än de få fakta vi faktiskt känner till för helt ärligt så vet vi inte så mycket om vikingatiden eller dess folk. Det faller sig dock inte rimligt att ett folk som seglar ut i blindo över världshaven och skapar bosättningar i de kargaste landskap, etablerar handelsplatser i främmande länder, bjuder ut sig som legosoldater till främmande regenter, skapar fantastiska vapen med en hittills okänd teknik som slår det mesta även idag.. att de skulle ställa sig på knä en hel dag och knacka in en nästan tre meter lång Odensfigur på ett berg i övrigt täckt med ca 1000 år äldre bronsåldersfigurer i exakt samma stil när samma människor samtidigt skapar de mest praktfulla runstenar och bildstenar med en teknik som vi idag har svårt att efterlikna med de mest intrikata mönster och detaljer. Om jag var en viking skulle jag sannolikt ta det antagandet som en förolämpning. Men nej, så dum jag är.. Vi pratar ju naturligtvis om proto-germaner som kom hit till lilla Sverige och utförde dessa bilder innan de började kalla sig germaner (vilket de aldrig gjorde, det är vårt namn på dem). Ordet ”proto” är ett synnerligen populärt ord hos de som anser sig besitta den hemliga kunskapen som gått alla akademiker förbi i alla tider. Proto-religioner och proto-folk är något slags oemotsägligt heligt mantra, den som säger det först vinner. Att de som använder det i detta syfte, som ett verbalt kvasi-intellektuellt slagträ för att vinna debatter utan att behöva närma sig fakta, sannolikt inte vet vad det betyder eller hur det används förefaller uppenbart.

 

Tesen vi förhåller oss till är alltså att under bronsåldern kom proto-germaner till Skandinavien med sina proto-gudar och ristade in dem i våra berg för att sedan försvinna utan så mycket som en DNA-sträng på ca 500-1000 år för att efter denna långa väntetid återkomma och ta över hela den skandinaviska halvön med full kraft. Jo, det låter ju rimligt.. eller? Vi hoppar över hela den för-romerska och den romerska järnåldern, folkvandringstiden och Vendeltiden och hoppar direkt från bronsåldern till vikingatiden, den kortaste tiden i hela vår skandinaviska historia. Varför? För att de oftast inte känner till dessa epoker eller vet vad de innehåller. Vi förutsätter alltså att bronsåldern (som med akademiska mått avslutas ca 500 f.vt) avlöses av vikingatiden (ca 800 vt). Ett tusen och tre hundrade år av total tomhet. Det är förutsättningen för att denna teori ska stämma och allt annat är ju tydligen fel och tror man dem inte kan man ju alltid googla, till och med wikipedia säger ju att det är så och eventuellt någon gammal bok skriven för minst femtio år sedan.

 

Jag ska erkänna en sak. Jag har också varit där och sagt samma saker med samma argument och fått samma mothugg som jag nu levererar. Tills jag kom i ordfejd med en arkeologistudent. Han hånade mig och skrattade åt mig tills jag tog ett allvarligt samtal med honom. Han sa då att såna som jag var för roliga men tyvärr spred vi för mycket skräp omkring oss. Han uppmanade mig att börja läsa och gav mig en litteraturlista från en av hans kurser. Jag plöjde igenom listan mest i syfte att skaffa nya motargument men jag hann lära mig en hel del och nya frågor kom i en aldrig sinande flod. Jag bestämde mig då för att börja läsa arkeologi och historia på universitet och idag förstår jag varför han skrattade åt mig, jag skrattar åt mig själv när jag minns saker jag sagt och skrivit. Så fånigt, så fel jag hade. Så innerligt glad jag är att jag valde att lära mig istället för att tjurnackat vägra nya influenser. Jag vet därmed ganska mycket om hur dessa människor fungerar och hur de tänker, jag har ju varit en av dem. Idag skriver jag om min egen forskning som är resultatet av allt jag lärt mig, jag jobbar med att guida vetgiriga människor bland fornminnen och jag har samarbetat med utländska universitet och vetenskapliga institutioner där jag har fått bidra med mina egna teorier och blivit tagen som en seriös amatörforskare. Jag inser nu att google inte har alla svar, att källkritik är svårt och att platser som wikipedia består till stor del av felaktig kvasikunskap. Idag föredrar jag att söka information på akademiska forskningssidor och jag har en oändlig lista med böcker och avhandlingar jag måste försöka hinna läsa på den lilla fritid jag har.

 

Jag tar gärna alla diskussioner som kan tänkas dyka upp, jag backar sällan för en god debatt och jag delar gärna med mig av den kunskap jag förvärvat genom åren likväl som jag gärna lyssnar på andra som kan mer än mig. Jag står ut med att bli kallad amatör på de mest förnedrande sätt och står ut med att få mina teorier hånade och ifrågasatta, det är en del av processen, och jag står ut med de dummaste frågor man kan tänkas få på en guidning. Varför? För att jag älskar historia och arkeologi, jag älskar att få veta mer och att dela med mig av kunskapen jag har och ta del av andras surt förvärvade kunskaper. Vad jag däremot inte står ut med är att, efter att ha delgivit min bakgrund och mina kvalifikationer, bli hänvisad till google. En som gör så är inte intresserad av debatt eller kunskap. Den personen är bara ute efter att överbevisa med sin egen kvasifakta. Sådana personer ödslar jag ingen tid på. Det har faktiskt hänt att jag avslutat en guidning och lämnat pengarna tillbaka för att jag inte står ut med den sortens ignorans. Jag tvingar ingen att lyssna på mig om de inte vill lyssna eller ens argumentera.

 

Det här inlägget har en bakgrund. Jag gjorde misstaget att lägga mig i en diskussion på internet nyligen och upptäckte tyvärr för sent att det var denna sortens ignorans som regerade hos de tongivande. Vikingar är tufft och därmed basta, skrik HELL ODIN om du håller med annars har du inte här att göra.. typ.  Jag fick av bisittare höra att jag blev uppläxad när jag blev ”överbevisad” med uttalanden om att jag kunde googla fram fakta eller att till och med wikipedia vet.., jag vet inte hur många Hell Odin jag hann läsa innan jag la ned diskussionen som handlade om att den över två meter höga spjutbäraren i Litsleby sannolikt är Oden. Ett argument jag hört många gånger förut som jag dessutom till 90% förkastar lika mycket som att den så kallade ”skomakaren” i Brastad med sin storlek och sin höjda yxa skulle vara Tor. Wikipedia skriver om spjutgubben att ”Enligt en teori är mannen en gud, troligen en tidig motsvarighet till asaguden Oden.” med en länk till Tanums Turistinformation som ger informationen ”Troligtvis föreställer mannen en föregångare till Asaguden Odin, krigsguden, vars attribut var spjutet.” Någon källa anges inte men man får väl anta att informationen kommer från Vitlycke museum eller liknande. Det enda som anges som anledning till att det skulle röra sig om en proto-Oden överhuvudtaget är att 1, figuren är enorm och 2, han har ett spjut precis som Oden har. Det är allt. Bara meningen ”enligt en teori..” säger väl att det inte rör sig om övertygande argumentering? De anger inte ens vilken teori det rör sig om eller vem som framställt den som möjlig. Om ett akademiskt påstående inte har en tillhörande källreferens så är den sannolikt inget att ha.

Är spjutbärande gubbar ovanligt eller sällsynt i hällristningssverige? Nej, tvärtom är det ganska vanligt att figurer har attribut som spjut, yxor eller svärd. Bronsåldern var egentligen ganska våldsam har det visat sig till mångas stora förvåning (se t.ex. FoF nr 4 2013) och vapen av metall var dyra statussymboler eftersom bronset inte kunde framställas lokalt utan var tvunget att köpas in från andra länder. Bohuslän fullkomligen kryllar av vapenristningar så det enda i ögonen fallande med just denna ”spjutgud” är egentligen dess storlek, förutom detta är den en i mängden av spjutgubbar. Att dra tolkningen så långt som att det skulle vara en prototyp till Oden är att, som det heter, dra på väldigt höga växlar. Omöjligt är det naturligtvis inte men långt ifrån övertygande i det här fallet. Bronsålderns ristningar är ganska tydliga på det att de gärna förstorar det som är viktigast i bilden. Det vildsvin som jagas av två spjutgubbar på Himmelstalund var sannolikt inte större än männen även om bilden visar det så, förstoringen menar snarare att det var argsint eller farligt. Den spjutbärare som finns i Leonardsberg, Norrköping, är inte lika stor som Litslebys men ändå störst i Norrköping med sina 0,7 meter. Än så länge har jag under mina över tjugo år som fornminnesguide i Norrköping aldrig hört att detta skulle vara en proto-Oden dock. Anledningen kanske är att spjutet han bär samtidigt är undersidan av en båt genom en överristning vilket inte är ovanligt. Tanken kanske är att en gudsbild aldrig skulle ristas över, vad vet jag. Intressant är att just Leonardsbergs ristningar till största delen innehåller ristningar daterade till stenålder och kanske är en proto-Oden inte lika nära i tanken då? Vad är skillnaden undrar jag då.

 

Vad jag vill komma fram till med min eviga svada är att om du vill veta något om vår historia, prata då med någon som vet som en arkeolog t.ex. Letar du information på internet, vilket man mycket väl kan göra, så försök håll dig till akademiska sidor och akademiskt godkänd litteratur och forskningsmaterial. Håll dig borta från sidor som Wikipedia och liknande, de är inte trovärdiga. Ska du läsa om så stora ämnen som bronsålder och järnålder, kultur och religion i forntida samhällen så räcker det inte att läsa en eller två böcker i ämnet. Titta i referenslitteraturen och fortsätt läs vidare, det kan hända att referensen stämmer men att det finns mer info runtom det refererade som inte tagits med. Att läsa två eller tre böcker och sedan säga att man kan skandinavisk forntid är som att läsa fader vår och mena att man kan bibeln utantill. Ska du leta källor till argument kan du inte bara leta efter det du söker efter som bekräftar din ståndpunkt, risken finns att din motdebattör kan mer än dig och då gäller det att 1, vara påläst och 2, vara öppen för nya infallsvinklar och teorier. Viktigast av allt: Tro inte på allt du läser, ser eller hör på internet!


Responses are closed for this post.

Senaste Artiklar

Tag Cloud

Museet

Meta

FFiN – Blogg is proudly powered by WordPress and the SubtleFlux theme.

Copyright © FFiN – Blogg